Min födelsedag var hemsk. Tills det blev kväll that is. Nicklas släpade med mig till Hörnan, jag släpade med Sara och sen joinade Ellen, Eve och Gabbe vår lilla tillställning.

"Ha den äran får man väl säga" sade vakten när han kikade på mitt pass, i brist på leg att visa menar jag.

Jag var riktigt vresig och emo när vi gick dit faktiskt. Jag fortsatte vara det tills jag fått i mig lite sprit och lyssnat på Eves och Gabbes infernaliska humor en stund. Humöret vände ganska skapligt kan jag helt ärligt medge. Min kärlek till öl är tamejfan oändlig för övrigt. Usch vad jag älskar't. Men hur som helst så skrattade jag så mycket så jag inte visste vart fan jag skulle ta vägen. Gabbe satt och läste hysteriska vitsar som hennes pojkvän sms:at till henne, varav en jag minns. Herre gud, jag trodde jag skulle dö där ett tag, så mycket skrattade jag. Bortsett från den lilla händelsen så minns jag inte särskilt mycket. Jag minns känslan bara. Jag var ruskigt glad och jag har en svag förnimmelse av att jag lovade att hänga med nånstans nästa lördag, men vad det var vet jag inte. Hotellet högst förmodligen, vilket jag egentligen inte känner för. Hörnan gillar jag, dock inte hotellet. Och ändå har jag aldrig satt min fot där liksom. Men vi får se, vi får se. Om jag lyckas tvinga med Sara så skulle det ordna sig tror jag, men det blir nog mindre lätt att övertala henne.

Jag är kissnödig. 

Imorgon skulle jag egentligen till dietisten. Men jag har svenska prov och kommer inte hinna, däremot ska jag träffa läkaren 11.30 Jag hoppas fan att jag hinner klart med det där pissprovet tills dess. I pretty much damn well have to.