Jag har... Inget att säga faktiskt. Fått tid hos en psykolog i början av augusti, ska grilla med packet på fredag<3, har inte sovit hemma på två veckor, Säraah har börjat spela bas och jag lär henne allt jag kan om både det och musikteori(MVGbarn är jag), Andreas flyttar snart hemifrån och jag har inte insett innebörden än. Det är andra gången han flyttar hemifrån nu och den här gången kommer han inte tillbaka liksom. Först nu slog det mig att han inte kommer bo här hemma längre. Han kommer inte vara några rum bort, och jag kommer sakna det något vansinnigt. Nicklas och jag har det bra för övrigt. Vi träffas så gott som varje dag om inte någon av oss är out of town vilket bara har hänt en gång de senaste veckorna. Midsommar spenderades med Nicklas + släktingar hos hans farmor, och det var väldigt uppskattat från min sida. Att man senare träffade folk man inte velat träffa går att bortse ifrån.

De senaste dagarna har jag ägnat nästan all fritid åt att skriva musik. Jag skickade en låt till Sara och jag fick fruktansvärt bra respons, vilket jag verkligen inte ens vågat hoppas på. Den skrevs till Nicklas faktiskt, men han har inte fått höra den än. He will, though, he will... Nu ska jag faktiskt gå och fika samt leta fram ett par strumpor eftersom det är mindre varmt för tillfället. Peace out, kan man tänka.

Imorgon har jag bara en liten lektion på morgonen där vi ska fika och utvärdera, sen är jag klar med skolan för det här läsåret. Avslutningen på onsdag dåva, men det räknas inte. Nicklas har tagit studenten och fått jägarexamen också, och som om det inte vore nog så har hans pappa och Pia fått sin bebis som fick komma hem igår. Alla är så sjukt glada i det huset nu och jag njuter verkligen av att vara där.

Jag har alltid lovat mig själv att inte bli kvar i den här staden, att jag ska flytta härifrån och leva självständigt lite varstanns. Jag skulle resa hit och dit och bo utomlands, kanske i England, några år för att sedan hitta en festlig grabb att settle down with nånstans långt härifrån. Nu har jag dock börjat inse att det högst förmodligen inte blir så, och en lätt panik sprider sig som AIDS i min hjärna. Jag älskar Nicklas, jag gör verkligen det. Och en dag när vi låg och pratade så sade jag som vanligt "berätta nåt koolt som jag inte vet". Han tänkte efter länge sen sade han "jag kommer bli kvar i Sala hela livet". Jag förstår honom, jag gör verkligen det. Han har hela sin släkt här, han känner halva stan och trivs hur bra som helst, så varför skulle han flytta härifrån? Det finns ingen som helst anledning för honom att göra det. Det har jag förstått efter den senaste veckan. Jag har blivit släpad hit och dit till farmor, mamma i Heby, träffat hans kusin och kusinsbarn och suttit på altanen med hans pappa, Pia och lille Erik och pratat och haft roligt, och jag har förstått varför man vill hålla släkten nära. Själv har jag aldrig haft nån släkt att tala om eftersom alla som fortfarande lever bor i Finland, och jag har alltid haft något litet hat inbyggt mot släkten, antagligen för att den aldrig funnits där. Jag har till och med tänkt tanken på att flytta från Sverige och sedan, när farmor(pappas sida är svensktalande och vi har alltid haft kontakt med de få som levt) inte finns kvar längre, så skulle jag bryta kontakten helt med alla resterande släktingar och börja om helt och hållet. Så hade jag tänkt. Syster och hennes familj skulle jag höra av mig till och träffa och så, och Andreas såklart, och faster. Men alla de tusen kusinerna jag har på andra sidan Östersjön och alla deras barn och alla mostrar och morbröder, dem skulle jag lämna helt.

Så hade jag planerat. Så ville jag ha det. Men så blir det inte. För jag älskar Nicklas och jag tänker inte åka nånstans utan honom. Om han vill stanna här så stannar jag också. Vi har pratat om att flytta ihop och sånt och det går verkligen bra för oss. Spenderade hela helgen med honom och vi och Madde och Niklas åkte och badade och hade fett trevligt. Hur komiskt är det inte att min Nicklas är tillsammans med en Madeleine och att hans bästa vän Niklas är tillsammans med en annan Madeleine? Hur komiskt är inte det? Seriöst.

Jag har hört att Niklas och Madde planerar att förlova sig på deras ettårsdag. Niklas hade sagt nåt sånt iaf. Det går undan för dom minsann. 7 månader tyckte jag Madde sade att dom hade varit tillsammans nu. 4 månader är det snart för Nicklas och mig. De har ett försprång ju. Fusk.

Nu ska jag gå och duscha och försöka klura ut vad Nicklas sade när han ringde för några timmar sedan. Han sade nåt om att jag skulle ringa imorgon när jag slutar och så, men jag funderar på att åka direkt till honom istället och hoppas på att han sover. Jag gillar att vara oväntad, kan man tänka.

Jo det är faktiskt sant. När jag blir stressad så blir jag helt vansinnigt kissnödig och vet ibland inte vart jag ska ta vägen. Till toan är ju en idé. Hur som helst så har jag varit duktig idag. Pluggat konstant i sex timmar, är inte det lite nämnvärt då? Va? Är det inte det? Skit samma. Jag är fett trött och känner mig feberöm i hela kroppen. Igår var häftig though, that's for sure. Jag var brak-emo och pratade knappt med någon, men insåg mot kvällen hur bajskattsarneaktig jag varit och bestämde mig för att cykla till Nicklas. Han var inte hemma, det visste jag mycket väl, men han brukar aldrig låsa så det brukar bara vara att gå in. Så det gjorde jag. Han bor i garaget för övrigt så det finns liksom inget att sno om man väljer att se det så. Jag somnade ganska snabbt, sen vaknade jag av att mobilen ringde. Nicklas var det som skulle pallra sig hem från att ha grillat med musik treorna. Fulla och glada var dom hela högen. "Sov du?" frågade han direkt. Yes det gjorde jag, så han sade bara godnatt och lade på igen typ. Efter ungefär en halvtimme kom han hem och det första han säger när han kommer innanför dörren och ser att nåt rör sig i sängen är "det är nåt som lever här inne". Full var han. Men glad blev han. Det var jätte mysigt att ligga och prata sådär mitt i natten, det var det verkligen. Mys och sova blev det sen. Jag vaknade runt halv fem av att det kröp i benen liksom. Typ restless legs syndrome, ungefär. Men det åtgärdades snabbt om sanningen ska fram för av någon anledning vaknade Nicklas. Jag tror jag låg lite för nära och omedvetet råkade taffsa lite faktiskt. Pigg blev han tydligen. Att halvsova när man har sex halv fem på morgonen är något att rekommendera ja, för det är mysigt.
Jag skulle absolut inte ha något emot att vakna så varje morgon ._.

"Jag älskar dig", mumlade jag lite lätt när Nicklas vaknade en stund efter att han just somnat.  Han drog mig till sig och sade "Jag älskar dig med". Efter en kort paus lade han till, lite tyst sådär nästan som på film, "... för alltid".

Finns det något bättre att höra precis innan man somnar? Finns det någonsin något bättre att höra än att någon älskar dig för alltid liksom? Jag kände inte något större tvång att svara på det utan gosade mig bara närmare och somnade. Usch, jag älskar att sova med Nicklas. Inte bara för att man kan hitta på så mycket häftigheter, utan för att han har en tendens att krama mig när jag sover. Du vet när man liksom vänder sig på andra sidan och egentligen känner sig lite otrevlig men är för trött för att bry sig, plus att den andra sidan var mycket skönare att sova på? Ya get mah pointsorz? Anyhow, så har Nicklas en tendens att alltid lägga armen om mig när jag gör det. Det finns fan inget mysigare. 

Och det jag egentligen satte mig vid datorn för att göra var såklart för att få undan läxor. Jag har svenskagrejer som MÅSTE vara klara imorgon annars blir det IG. Men JEZUZ FUCKIN CHRIST vad jag inte har potentialen för läxor idag. Huvudet är SÅHÄÄÄÄR segt, och fyllt med frågor om var jag egentligen ska infinna mig imorgon. Ska vi sjunga med kören på studenternas mösspåtagning? Var då isåfall? Och när? Och när ska jag få tid att duscha idag?  Om jag skyndar med läxorna, hinner jag iväg till Nicklas ikväll då? Har han köpt det han borde? Kommer jag få glass om jag går ut och fikar med min familj nu eller bara en bulle?

Så många frågor... Livet är inte lätt nu för tiden, jag säger då det. Jo just det, läxor vare ja... 

Min födelsedag var hemsk. Tills det blev kväll that is. Nicklas släpade med mig till Hörnan, jag släpade med Sara och sen joinade Ellen, Eve och Gabbe vår lilla tillställning.

"Ha den äran får man väl säga" sade vakten när han kikade på mitt pass, i brist på leg att visa menar jag.

Jag var riktigt vresig och emo när vi gick dit faktiskt. Jag fortsatte vara det tills jag fått i mig lite sprit och lyssnat på Eves och Gabbes infernaliska humor en stund. Humöret vände ganska skapligt kan jag helt ärligt medge. Min kärlek till öl är tamejfan oändlig för övrigt. Usch vad jag älskar't. Men hur som helst så skrattade jag så mycket så jag inte visste vart fan jag skulle ta vägen. Gabbe satt och läste hysteriska vitsar som hennes pojkvän sms:at till henne, varav en jag minns. Herre gud, jag trodde jag skulle dö där ett tag, så mycket skrattade jag. Bortsett från den lilla händelsen så minns jag inte särskilt mycket. Jag minns känslan bara. Jag var ruskigt glad och jag har en svag förnimmelse av att jag lovade att hänga med nånstans nästa lördag, men vad det var vet jag inte. Hotellet högst förmodligen, vilket jag egentligen inte känner för. Hörnan gillar jag, dock inte hotellet. Och ändå har jag aldrig satt min fot där liksom. Men vi får se, vi får se. Om jag lyckas tvinga med Sara så skulle det ordna sig tror jag, men det blir nog mindre lätt att övertala henne.

Jag är kissnödig. 

Imorgon skulle jag egentligen till dietisten. Men jag har svenska prov och kommer inte hinna, däremot ska jag träffa läkaren 11.30 Jag hoppas fan att jag hinner klart med det där pissprovet tills dess. I pretty much damn well have to.

jesus says:
säg åt mamma att laga lite krubb åt sina svältande barn.
ante says:
va!
ante says:
du är inte jesus!
ante says:
jag trodde jesus skrev till mig!

Snackar med habibi-chan på msn och vi diskuterar currysås och ababa-babies.

jesus says:
du kan bada i currysås istället för brudkräm
Setsuka says:
HAHAHA dene skulle aldrig bada i brudkräm han inte!
jesus says:
han behöver inte det, hans kusiner äger säkert en pizzeria. med solarium

Setsuka says:
HAHAHAHA
Setsuka says:
men du då!!!!

jesus says:
det skulle du gilla va? käka pizza i solarium? hahaha BRAKÄCKLIGT vill jag lova

Vi är rätt koola i våra fördomar. Men det är ju egentligen inga fördomar, bara dålig humor. Vi är rätt koola i våran humor. Den klär oss lika bra som kungen klär sig när han har något riktigt galet upptåg på gång. Kanske inte anständigt alla gånger, men potentialen finns om du förstår vad jag menar.

För övrigt. Nicklas är så duktig. Han håller på att plugga ihjäl sig enbart för att, innan han tar studenten, få godkänt i svenska B. Det han har missat på ett halvår tar han nu igen på max två veckor. Jag hoppas verkligen att han klarar det, vilket han högst förmodligen gör också. Den grabben har disciplin, till skillnad från vissa andra jag känner. Exempelvis jag själv. Jag känner mig stolt över att jag faktiskt tog tag i att kolla upp gitarrläxan idag. Slutprovet närmar sig och så menar jag, och jag vägrar acceptera ett IG. För fan. That reminds me att jag måste kirra pappersarbetena i både ensemble och gitarr. Uh, komma ihåg komma ihåg. Det låter snoffsigt med just "pappersarbete" men jag kom inte på nåt vettigare eftersom jag inte minns vad fan det hette. Skriftliga uppgifter helt enkelt. KAN MAN MÖJLIGTVIS PRATA OM NÅGOT TRÅKIGARE ÄN DET HÄR? vill jag vråla i mitt eget öra medans jag dunkar huvudet i bokhyllan här till vänster. Jag har ingen fantasi just nu, ingen inspiration till någonting och det känns bara allmänt tråkigt i huvudet. Jag ska duscha, läsa klart Förvandlingen av Franz Kafka och sen försöka sova lite. Möjligtvis glo igenom några family guy eps bara för att det lugnar ner min ganska så tomma men dock stressade hjärna.

Som den otroligt hurtiga och omtänksamma syster jag är, så släpade jag ut min käre storebror på en joggingrunda i skogen. Det har regnat, solen lyser, luften är syrerik... Kan det bli mer perfekt för en liten tripp ut i de olämpliga fotbollsskorna menade endast för inomhusbruk? Eftersom jag har varit så sjuk den senaste tiden trodde jag att han skulle ha mycket bättre kondition än jag, trots att han har suttit under sin kork-ek och spelat wow de senaste åren, men jag hade fel. Att han nästan föll ihop efter en fjärdedel av rundan stärkte mitt självförtroende så till den milda grad förstår du. Efter skogsrundan sprang han hem och jag fortsatte ensam ut mot preem och gruvan. Solen sken och den där ängen vid västeråsvägen som är full av maskrosor liksom glittrade sådär mysigt så man bara utbrast "mmmm". Och mitt i mina små ljud av välbehag så kom en äldre man joggandes bakom mig. Han måste ha blivit mäkta imponerad av mina läten, det är jag säker på, men jag var så lycklig att jag inte brydde mig utan suckade ljudligt och stod kvar en stund till och stirrade ut på havet av maskrosor. Varmt var det med träningskläder. Jag joggade hem utan jacka, av samma anledning.

Kanske smart drag att nämna att jag såg Luff på vägen också, med tanke på den fina rubriken. Såatteeh... Jag såg Luff. Jag tänkte säga hej men jag vågade inte. Har trots allt aldrig pratat med karln, bara skrattat hejdlöst åt hans sanslösa humor.

När jag väl kommer till skolan efter en vecka så är såklart inte habibi där. Inte ett endaste litet livstecken har man fått från kvinnfanskapet, men jag antar att du är sjuk. Eller sådär som man är ibland.

Jag kom för övrigt försent imorse. Inte fan kunde jag bry mig mindre heller. Min hjärna är inställd på sommarlov nu. Så gott som. Och ändå har jag några veckors råplugg kvar. Nu gäller det att få upp varenda betyg possible sådär lagom stressat och skitnödigt som det alltid blir i slutet av läsår. Kom hem från gitarrlektionen för en stund sedan, och jag känner mig inte det minsta beredd inför slutprovet på fredag. Fredag som för övrigt är min fucking bloody jävla födelsedag. Härligt om man skulle dra på sig ett IG i nåt musik ämne på sin egen 18års dag. Fan vad jag skulle hata mig själv då. Hur som helst, 18 år vare ja. Ellen frågade vad vi ska göra på min födelsedag idag. "Bränna ner kyrkor" svarade jag med lagom entusiasm. Att försöka hitta på något vettigt till fredag enbart på grund av mig känns så jävla bajsnödigt. För det första så står jag inte ut med uppmärksamhet riktad till mig på det där födelsedagsviset, och för det andra så känner ingen för att göra nåt i vilket fall. Bajsnödigt, som sagt. Bara skitnödigt och allmänt knullat. Allt jag behöver på min födelsedag är några skratt från vännerna, en öl, och sexuellt umgänge med Nicklas. Mer än så bryr jag mig liksom inte om. Ingen har fan pengar och alla är bara allmänt pissed nowadays. Palla försöka hitta på nåt då? Allt känns felknullat idag. Jag är sur och begraven av läxor som jag låtsas som att jag inte ser. Men framför allt stör jag mig på allas humör. Alla är tamejfan surfittor, och jag gillar't inte. Jag är en sån som tycker det är helt okej att JAG är ett degenererat fittmongo då och då, men så fort någon annan är det så blir jag förbannad och slutar prata med personen i fråga. Jag är cool. 

Nu däremot, ska jag invänta lite tid så jag kan dra ut och springa igen för första gången på flera månader efter att ha varit sjuk tamejfan hela tiden och haft benhinneinflammation och grejer. Ska bli najs, bara magen pallar. Får ta det lite lugnt antar jag.

Ser du? Ser du hur jag gör allt i min makt för att inte göra läxor? 

Jag är så cool så cool.